Röd revolution - Kommunismen
Jag har länge frågat mig det och undrat varför. Så jag ställer frågan här.
Vad är det som lockar med kommunismen?
Varför dras människor till den ideologin?
Min syn på kommunism är förtryck, censur, militär makt och byråkrati.
Något som är allt annat än frihet. I en kommunistisk stat skulle de som vill förändra inte få tillstymmelse att förändra något. De skulle motarbetas, hemlig polis skulle stå runt varje hörn och ligga under varje säng för att avslöja ev. försök till demokratisering av landet.
Vid försök till liberalisering och demokrati skulle folk hamna i arbetsläger/koncetrationsläger. Precis som i gamla Sovjet, Gulag, där 100 miljoner människor mördades för att de stred för demokrati.
Kommunism förknippar jag med förbud och "robotisering" av mänskligheten. Alltså att staten formar alla människor i en form. Alla ska vara lika.
Forna Östtyskland som var kommunistiskt fram till 1989 då muren revs och Tyskland blev ett land, där var det viktigt att alla var lika. Alla skulle vara lika. Ingen fick vara bättre än någon annan. Är det ett sådant rike kommunisterna vill ha? Nej, det tror jag inte, jag tror de kommunister som finns och verkar och de lekmannakommunister som finns bland ungdomarna romantiserar kommunismen. Att det på något sätt är fritt och alla får vara som de vill, bara de följer statens regler. Bara de följer statens regler.
Bara de följer statens regler...
Och statens regler förstör människans egna drivkraft.
Nåväl, om vi återgår till forna östtyskland. Det är i de delarna som rasismen är som störst i tyskland. De vill att allt ska vara lika, och det som är olikt det ska ut. Kanske utrotas?
Så, kommunismen är kanske lika trevlig som Hitlers gamla parti, vid längre dragning. Bara att det inte handlar om ras utan om att alla ska vara liktänkande, alla andra som tänker olikt, de ska bort, plockas bort från landet, försvinna, förintas...
Har kommunisterna romantiserat kommunismen?
Jag tror det.
Peter
Är det inte så att kommunismen fungerar i teorin med inte i praktiken? På så vis kan jag förstå kommunisterna, men det där med förtryck och allt... Hm, jag förstår vad du menar, men är det inte också så att "ledarna" inom kommunismen har missbrukat och antagligen gjort en feltolkning kring det, då i praktiken? För det är väl just det, det fungerar i teorin men inte i praktiken.
Och det var jag som skrev kommentaren ovan.
Nope, det har inte fungerat i stor skala ännu, bara i små samhällen (där alla tycker lika, obvisously). Både Sovjet och Kina var stora misslyckanden för innan de uppnådde nån slags kommunism så skapade deras galna makthavare Stalinism/Maoism som grundar sig på den kommunistiska tanken <-- dålig ursäkt till att bli diktatorer.
Iofs, hur bra funkar kapitalismen i USA liksom? Eller i Afrika?
Sanne: Jo, jag tror också att kommuismen är en utmärkt ideologi när den fungerar, och det gör den troligtvis bara i teorin. Felande länken är kanske människan? Eller är man missantrop om man säger så? Jag tror absolut ledarna till sist faller offer för maktbegäret efter en tid vid revolutionen. Men å andra sidan, vid själva revolutionen och stabiliserandet av det kommunistiska samhället krävs ju en viss typ av "hjärntvättning" för att ingen ska tycka något annat än den kommunistiska sanningen/vägen. För hur ska man annars uppnå den? Demokrati är väl kommunismens värsta fiende egentligen, för det betyder att alla ska få yttra sina åsikter, och det går inte i en blivande kommunistisk nation, enligt mig.
Moa: Jo, något åt det hållet. Och nej, kapitalismen är inte någon vacker syn det heller. Men en skapligt reglerad marknadsekonomi verkar vara det som får flest att känna sig nödvändiga, och när folk känner sig nödvändiga mår de bra. Det är när de blir utslagna och förlorar frihetsförmåner som folk mår dåligt, tror jag.
Är inte en av de finaste meningarna som finns "Från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov"?
Vem vet? Rent språkligt är den bara krånglig! ;-)