Allas lika värde!

Ja, idag har jag lugnat ner mig lite grand sedan igår, tack vare inlägget tidigare igår. "Två pappor".

Enligt Svensk lag ska alla vara lika inför lagen, det är en demokratisk rättighet och skyldighet. Alla har exakt samma värde. Men är det så i verkligheten? Nej, det är det inte, det kan jag både intyga och rabbla upp bevis på att så inte är fallet.

Igår gick jag hem från stan efter att ha köpt en kursbok och under vägen från Akademibokhandeln till hem går jag Svartbäcksgatan fram. Stora gågatan i Uppsala. Där ser jag minnst 8 par som står och myser och pussas och kelar, helt accepterat och det är mysigt i höstmörkret. Dock var dessa par, som ni redan har värderat in, en tjej och en kille. (Jo, jag vet, några kanske tänkte på det andra men jag gillar att generalisera i det här inlägget)

Iaf. jag går där och blir mer och mer irriterad för att jag vet att jag inte kan leva öppet med vem jag är, även om jag är mer öppen än andra kanske vågar? Jag har gott självförtroende och vet vart jag står men ändå är jag rädd för att visa mig öppet på offentliga platser som dessa 8 par som stod och myste och pussades på gatan.

Jag funderar på hur befolkningen skulle reagera om det stod två tjejer och pussades och hade det mysigt? Eller två killar för den delen. Det hade kastats blickar och folk tog kanske omvägar eller såg till att gå på för att stöta till dem rent fysiskt, troligtvis några glåpord och kanske tilloch med misshandel. Det har ju tyvärr hänt endel i Uppsala det senaste året med hatbrått mot homosexuella och jag har själv råkat ut för att några stannade bilen, vevade ner rutan och skrek "Jävla bögjävlar" när jag och min pojkvän gick på en promenad, det var för ungefär ett år sedan, sedan dess har v in inte hållt varandra i hand, vi blev rädda. För mig är det inte värt att bli sönderslagen för att få ha samma rättigheter, inte nu, inte längre sedan jag har ett stadigt förhållande och en person som jag bryr mig om så pass mycket mer så jag står över mig själv och mina egna militanta tankar, just för att inte skada mig, för det skulle skada min pojkvän mer, tror jag.

För jag själv tycker att jag ska kunna hålla min pojkvän i handen, jag tycker att jag ska få pussa på honom. Utan att folk glor ögonen ur sig eller skriker saker eller antastar mig rent fysiskt och misshandlar mig. Men tydligen har många människor en sådan hatkänsla för det annorlunda till just homosexuella män.

Jag vill bara påpeka att jag inte heller gillar att se någon stå och grovhångla på stan, det är ganska grose, men att någon ger en puss, det tycker jag är helt ok och så. Men det är ju faktiskt bara ok när det är en kille och en tjej som ger varandra pussar, inte tvärt om att två tjejer eller två killar ger varandra en puss. Då blir det uppståndelse, och vi lever i ett sekulariserat samhälle på 2000-talet. Folk går fortfarande runt och är missantroper (Människohatare) för det är vad de är, de som inte kan med att folk har annan hudfärg, klär sig i det motsatta könets kläder, älskar människor med samma kön.

Åke Green skriver att det är på grund av homosexualiteten AIDS finns i världen,d et är bögarna som spridit den. Men han menar också att det inte bara är bögar som har AIDS, men i själva grunden kommer från oss. Och varför han inte blev dömd för hatbrått när han predikar en sådan felaktighet, då är det något fel på vårt rättsamhälle. Att han har mage att göra på det sättet!

Då har vi kanske kommit till roten av min irritation, alla dessa människor som gömmer sig bakom religionen för att tycka saker! Folk som inte förstår att alla människor är lika värda och att inget liv kan ersättas med pengar eller annat. Varför finns de? Varför finns de?

Djupa tankar i Peters värld

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback